Fast på åkern

-

Stanislawa vaknar på fältet i gryningen, fuktig av svett trots kylan på åkern. Hon var just i sömnen, fortfarande med Jozef flimrandes på näthinnan, hans finurliga min och det där skeva leendet som alltid får henne i skratt. En sekund är hon i den känslan innan smärtan och åkern skjutsar henne till verkligheten. Hon försöker räta på kroppen men det strålar direkt från foten, den vill luta tungt mot marken, hon kvider till, försöker ta ett djupt andetag. Paniken i halsgropen hindrar. 

 Hon ligger här på åkern i sin dunkande kropp, kallsvettig och fast att hon inte vill så vänder hon huvudet hon nu hemåt. Hon ser inte riktigt, om hon kisar ser hon bostadshuset långt där borta. 

Hon stänger ögonen igen önskar. Vill mana fram en bild av sig själv; att hon reser sig nu och går tillbaka. Lite haltande på taniga ben och såriga fötter i den tunna svettblöta ljusblå klänningen.

Då kan hon visualisera att hon närmar sig det bruna stenhuset och tänk, allt är som alla andra mornar. Röken ringlar fridfullt upp genom skorstenen, några kor morgontrötta vankandes runt sina hagar. Om man man lyssnar utifrån kan man som vanligt höra mors slammer medan hon värmer vatten och mjölk, förberder gröten, eller om det är på kvällen man står utanför deras hus. Då hör man också mammas slammer med grytorna, det är köttet eller kycklingen som tillagas. Men, det var länge sedan nu som de kunde äta så. Nu, nu finns bara kriget. 

 Men OM du står utanför Stanislawas hus på kvällen någon gång kan du också höra fars dragspelsmusik, Stani och syskonen dansar där inne. De skojar till pappas spel och innan läggning sitter de på på bänken på baksidan av huset. Många långa sommarkvällar sitter de där, ibland har pappa dragspelet med medan han drar in pipan, doften sprider sig, och han talar lugnt med sina barn medan kvällsljuset ser ut att forma fältet i olika färg och dimensioner.  Stani blir sömnig när hon lutar sig bakåt mot husväggen, stenväggen håller värmen länge om sommarkvällarna. 

Men inget är som vanligt. Korna går löst på gatorna och råmar, människor lämnar sina hem. Man hör flyplan, stridvagnar och det finns doft av vapenrök i luften.  Tyska soldater marscherar på deras bygata, de är SS, eller Gestapo, de är nazister. De har just invaderat Polen, de har just tagit över deras land. 

Huset Stani drömmer om är inte längre familjens. Familjens hem är ett fängelse nu. Intaget, helt under besittning av SS. Hon kisar bortåt igen. Stanislawa kommer inte kunna gå hem.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spring Stanislawa, spring!

-
Bild
Stanislawa rusar barfota över stubbåkern, fotsulan studsar blixtsnabbt upp så fort den snuddat, det är så vasst, fötterna redan sönderstuckna, det svider, men hon kan inte känna efter nu, inte benen, armarna, inget känns, hon måste bara framåt, larm i huvudet, puls i halsgropen, ingen tanke, bara instinkt. Hon rör sig som ett djur i fältets slöjor, sensommarkvällens skymning döljer hennes tunna kropp något. Hon kan inte stanna nu, hon måste framåt, åh spring Stanislawa, spring! Hennes mammas ansikte när hon skriker rakt ut i köket, mammas kropp krumbuktar sig mellan två SS- soldater, två andra nazister håller fars armar rakt ut, dova dunsar när deras slag träffar pappa i magen. Han stönar, han tar emot slagen, han hänger mellan dem nu, vad ska han göra, han kan inte värja sig, han kan göra mer, han vet inte var Jozef är. Ett skrik  genom Stanislawa, en röd impuls bara tar över hennes kopp, hon kan inte stå kvar och se, hon flyr ut genom bakdörren, men så stor och öppen åkern nu när hon
Läs mer

Middagssorl på polska

-
Bild
N u sitter jag här vid middagsbordet, fin buffé och maten, så vällagad och god, jag vet inte hur jag ska kunna ge ord för maten. Kött, kyckling, potatis, sås, gelé, jag som inte är intresserad av mat egentligen. Jan presenterar sina hemmaodlade bärviner, vi drack dem sist också, man kan bara smutta, de är ganska starka. Jag tycker om att ta in hur mina polska släktingar, så länge sedan vi träffades nu, bara pratar, pratar, pratar över mitt huvud på polska. Patrycja översätter också, snabba rader emellan förstås, men jag tycker om känslan att de här människorna tar för givet att jag inte känner mig utanför eller exkluderad, vi kan skippa den ängsliga känslan om att inte förstå, eller är det ens viktigt det som sägs? Det gör inget om man skulle råka avbryta heller och man behöver inte förstå allt. lite härligt prat bara; o kej att inte förstå, okej att råka avbryta och nu pratar de visst om mig? M itt i vqxxqqvvvwvg svvsbhbwq vxbbzvvw  kommer ett ”Johanna”- alla blickar och ler åt mig,
Läs mer

En gyllene ängel

-
Bild
Vi  swishar igenom hennes födelseort  på mindre än en minut, inte för att vi kör så fort utan för att den lilla byn bara består av en gata, några hus på varje  sida, det är detta som är mormors födelseby, WIATROWIEC står det på en skylt och det är den ort som står angiven på all dokumentation jag fått ta del av via arkiven. Här är hon född, jag hittade min rot tänker jag när jag tittar ut genom bilrutan kanske om det nu är så   en stjälk  iallafall jag hittade något Vi åker inom kyrkan på hemvägen, därifrån min släkting i höstas skrev- vi har hittat hennes namn här; Stanislawa Zborowiecka står handskrivet på ett litet kort här. Namn och födelsenummer, så bokförde man på kyrkokort . Kyrkan är nedstängd nu om det är för kvällen eller för Corona, men vi smyger in ändå, vårt sällskap viskar medan vi försiktigt rör oss i den nedsläckta kyrkan Det glimrande altaret där framme och kyrkans prydnader tar sig med suddigt gnister genom mörkret och våra viskande röster på polska och svenska.
Läs mer