Fast på åkern

Stanislawa vaknar på fältet i gryningen, fuktig av svett trots kylan på åkern. Hon var just i sömnen, fortfarande med Jozef flimrandes på näthinnan, hans finurliga min och det där skeva leendet som alltid får henne i skratt. En sekund är hon i den känslan innan smärtan och åkern skjutsar henne till verkligheten. Hon försöker räta på kroppen men det strålar direkt från foten, den vill luta tungt mot marken, hon kvider till, försöker ta ett djupt andetag. Paniken i halsgropen hindrar. 

 Hon ligger här på åkern i sin dunkande kropp, kallsvettig och fast att hon inte vill så vänder hon huvudet hon nu hemåt. Hon ser inte riktigt, om hon kisar ser hon bostadshuset långt där borta. 

Hon stänger ögonen igen önskar. Vill mana fram en bild av sig själv; att hon reser sig nu och går tillbaka. Lite haltande på taniga ben och såriga fötter i den tunna svettblöta ljusblå klänningen.

Då kan hon visualisera att hon närmar sig det bruna stenhuset och tänk, allt är som alla andra mornar. Röken ringlar fridfullt upp genom skorstenen, några kor morgontrötta vankandes runt sina hagar. Om man man lyssnar utifrån kan man som vanligt höra mors slammer medan hon värmer vatten och mjölk, förberder gröten, eller om det är på kvällen man står utanför deras hus. Då hör man också mammas slammer med grytorna, det är köttet eller kycklingen som tillagas. Men, det var länge sedan nu som de kunde äta så. Nu, nu finns bara kriget. 

 Men OM du står utanför Stanislawas hus på kvällen någon gång kan du också höra fars dragspelsmusik, Stani och syskonen dansar där inne. De skojar till pappas spel och innan läggning sitter de på på bänken på baksidan av huset. Många långa sommarkvällar sitter de där, ibland har pappa dragspelet med medan han drar in pipan, doften sprider sig, och han talar lugnt med sina barn medan kvällsljuset ser ut att forma fältet i olika färg och dimensioner.  Stani blir sömnig när hon lutar sig bakåt mot husväggen, stenväggen håller värmen länge om sommarkvällarna. 

Men inget är som vanligt. Korna går löst på gatorna och råmar, människor lämnar sina hem. Man hör flyplan, stridvagnar och det finns doft av vapenrök i luften.  Tyska soldater marscherar på deras bygata, de är SS, eller Gestapo, de är nazister. De har just invaderat Polen, de har just tagit över deras land. 

Huset Stani drömmer om är inte längre familjens. Familjens hem är ett fängelse nu. Intaget, helt under besittning av SS. Hon kisar bortåt igen. Stanislawa kommer inte kunna gå hem.