Vi lever på lånad tid

 Åh Krakow, är det sant att den här staden ska stänga ner morgon, vi har hört det

- imorgon ska allt stängas, lock down.

men inte nu, nu har vi några timmar, vi har den här kvällen

går vid floden, ser en ung speleman täckt med coronamask såklart, men ändå

- musik och människor på en bro, jag är ute och rör på mig och känner livet, kom iväg trots allt. 
snart svänger vägen in mot de judiska kvarteren, andas in och känner -vilka stråk, serveringar, balkonger, blommor, jag ser människor med snygga skor, hattar, kappor; vackra kvinnor och män -alla känns ju så stylish, är jag i Paris, eller varför måste jag jämföra med Paris, jag är i Polen nu och känner färg, form, kultur, stil. LIVET, jag som jobbat hemifrån, ensam länge i min isolering  är ute ur min coronakarantän,  Åh Krakow!

Patrycja, vår minst sagt underbara medföljare, guide och tolk från Pi, slår följe till en sådan man drömmer om genuin restaurang, vad hette den igen, den ligger mitt i gamla stan i Krakow invid en vit och fin otrolig katedral; jag minns inte namnen nu, de polska orden är inte så bekanta för mig; och dels är jag lite både omtumlad och nervös medan vi rört på oss och sedan hamnat på restaurangen invid katedralen, de polska orden flyger mig förbi nu.

maten sedan, så vällagad, har jag dessutom varit utan god mat länge? nu, nu äter jag iallafall så här vällagad mat. soppan är smakrik i en form av bröd, man skrapar i brödet efter hand, medan man äter smulas bröd ner i  buljongen, och köttet, kycklingen till, sa jag det- måltiden känns speciell?

varför har jag aldrig varit i den här staden innan tänker jag med händerna på rutan i taxin hem och tanken susar förbi- då fick jag se staden en gång, beskedet om morgondagen, vi är på lånad tid, jag kommer aldrig hinna, vad det nu är jag ska hinna,

vi måste till Auschwitz
 -jag vill säga att jag är tacksam för att jag fick se den här staden en gång vill jag säga, jag fick äta en sista....tänker jag, och försöker föreställa mig det uppsluppna stråket med färg och form tömt på människor, imorgon kan allt vara borta- kommer jag att vakna på upp till något som är nedstängt, grått stängt, kallt öde?  

vi lever på lånad tid,

vi kommer aldrig hinna fram
vi har några timmar nu
vi lever på lånad tid
vad som händer imorgon,

det vet ingen