Tillfångatagen i sitt hem

-

Min mormor försvann från sitt hem. Det är morgon när SS kommer för att hämta henne.

Hon behöver inte snudda mark, de håller henne hårt i varsin arm, i baksätet förs hon in i gestapobilen medan de läser upp protokollet. Hon är upprorsmakare, samhällsfarlig syster till en efterlyst terrorist.  Stanislawa protesterar inte, bara vänder sig om till sin familj -Gud vare med Er, jag älskar Er.


Det värsta är mammas skrikande bön på knä. - Jag klarar mig mamma, säger Stanislawa, snälla mamma, jag klarar mig, -Dam sobie rade. Hon blickar ut på vägen, deras byväg som hon älskat så, lekt, hoppat fram med sina syskon, och bilen rullar iväg - Vad har du gjort lilla Stanislawa, vad HAR DU GJORT!


Domen är isoleringscell i ett år på det lokala fängelset. 

Dörren slår igen om henne, tungt, ett litet gallerfönster,  en brits en pall, lunchluckan, sedan bara tystnaden. Utanförskänslan, lever hon? -Andas säger något till henne, inte få panik Stani, du kan ju bara sitta här, sitt här, titta på de fyra vita väggarna, känn britsen under dig, säger något inom henne.


Hur länge sitter hon här i sin särk isolerad, dagar, veckor?  Hon är 14 år och tänker igenom sitt liv, tänker igenom alla fel hon gjort. Känner hon någon skuld, känner hon något? Hon vet inte. 


77 år senare är det jag som står utanför en brun plåtdörr,  någon flaggvimpel, annars mur, staket, taggtråd, en gallergrind. Vi har kört hit under ännu en vinglig bilfärd, chauffören svänger in på parkeringen, vi är framme.

Brun dörr som sagt. Det är detta som är fängelset.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Spring Stanislawa, spring!

-
Bild
Stanislawa rusar barfota över stubbåkern, fotsulan studsar blixtsnabbt upp så fort den snuddat, det är så vasst, fötterna redan sönderstuckna, det svider, men hon kan inte känna efter nu, inte benen, armarna, inget känns, hon måste bara framåt, larm i huvudet, puls i halsgropen, ingen tanke, bara instinkt. Hon rör sig som ett djur i fältets slöjor, sensommarkvällens skymning döljer hennes tunna kropp något. Hon kan inte stanna nu, hon måste framåt, åh spring Stanislawa, spring! Hennes mammas ansikte när hon skriker rakt ut i köket, mammas kropp krumbuktar sig mellan två SS- soldater, två andra nazister håller fars armar rakt ut, dova dunsar när deras slag träffar pappa i magen. Han stönar, han tar emot slagen, han hänger mellan dem nu, vad ska han göra, han kan inte värja sig, han kan göra mer, han vet inte var Jozef är. Ett skrik  genom Stanislawa, en röd impuls bara tar över hennes kopp, hon kan inte stå kvar och se, hon flyr ut genom bakdörren, men så stor och öppen åkern nu när hon
Läs mer

Middagssorl på polska

-
Bild
N u sitter jag här vid middagsbordet, fin buffé och maten, så vällagad och god, jag vet inte hur jag ska kunna ge ord för maten. Kött, kyckling, potatis, sås, gelé, jag som inte är intresserad av mat egentligen. Jan presenterar sina hemmaodlade bärviner, vi drack dem sist också, man kan bara smutta, de är ganska starka. Jag tycker om att ta in hur mina polska släktingar, så länge sedan vi träffades nu, bara pratar, pratar, pratar över mitt huvud på polska. Patrycja översätter också, snabba rader emellan förstås, men jag tycker om känslan att de här människorna tar för givet att jag inte känner mig utanför eller exkluderad, vi kan skippa den ängsliga känslan om att inte förstå, eller är det ens viktigt det som sägs? Det gör inget om man skulle råka avbryta heller och man behöver inte förstå allt. lite härligt prat bara; o kej att inte förstå, okej att råka avbryta och nu pratar de visst om mig? M itt i vqxxqqvvvwvg svvsbhbwq vxbbzvvw  kommer ett ”Johanna”- alla blickar och ler åt mig,
Läs mer

En gyllene ängel

-
Bild
Vi  swishar igenom hennes födelseort  på mindre än en minut, inte för att vi kör så fort utan för att den lilla byn bara består av en gata, några hus på varje  sida, det är detta som är mormors födelseby, WIATROWIEC står det på en skylt och det är den ort som står angiven på all dokumentation jag fått ta del av via arkiven. Här är hon född, jag hittade min rot tänker jag när jag tittar ut genom bilrutan kanske om det nu är så   en stjälk  iallafall jag hittade något Vi åker inom kyrkan på hemvägen, därifrån min släkting i höstas skrev- vi har hittat hennes namn här; Stanislawa Zborowiecka står handskrivet på ett litet kort här. Namn och födelsenummer, så bokförde man på kyrkokort . Kyrkan är nedstängd nu om det är för kvällen eller för Corona, men vi smyger in ändå, vårt sällskap viskar medan vi försiktigt rör oss i den nedsläckta kyrkan Det glimrande altaret där framme och kyrkans prydnader tar sig med suddigt gnister genom mörkret och våra viskande röster på polska och svenska.
Läs mer